By Det tar fyra timmar att segla till Redonda, men bara två minuter att vandra runt här innan den första draken dyker upp.
Denna lilla, avskild ö i Västindien, en imponerande bit gammal vulkan ringad av hundra meter klippor, är täckt av buskar och knähögt gräs som kan dölja några av de ovanliga arter som kallar det hem. Bäcken av olika bröst och fregattfåglar är utspridda bland grönska under foten, medan deras ägare prickar himlen över dussintals. Träd ödlor och pygmy geckos, båda hemma på ön, dröjer kvar i närliggande fläckar av skugga. Och Redonda-jorddraken, en sällsynt, sex-tums, helsvart ödla, är ännu djärvare: Jag slutar gå i några sekunder och lutar mig mot de rostiga resterna av ett kabelhuvud, och en hel lounge av dem dyker upp och går över mina sneakers.
Redonda träd ödla (Anolis nubilus), en av de reptiler som återhämtade sig efter invasiva arter var…
Redonda träd ödla (Anolis nubilus), en av de reptiler som återhämtade sig efter invasiva arter, avlägsnades från ön.
FOTOGRAFI AV ED MARSHALL, REDONDA RESTAURERINGSPROGRAM
Det var inte alltid så här. Faktum är att om du hade besökt Redonda för fem år sedan — ingen lätt bedrift, då eller nu — skulle du ha sett en plats som lokalbefolkningen från närliggande Antigua (som Redonda är tekniskt en del av) hade skrivit av som en döende ö som föll i havet. Under ett halvt sekel i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet livade Redonda med aktivitet som platsen för en gruva som använde ett stort remskivsystem för att sänka hinkar med guano och fosfater — som används som gödselmedel — ner till strandlinjen nedanför. Mer än 100 män var anställda vid gruvans topp, varav de flesta bodde heltid på ön.
Men gruvan stängdes efter första världskrigets utbrott, och två kritiska saker lämnades kvar: getter och råttor. Under de kommande hundra åren skulle dessa utländska arter gå ihop för att äta allt i sikte tills det bara fanns damm och rester av gamla maskiner.
Under de senaste åren har dock en fantastisk ekologisk omställning skett på Redonda i en takt snabbare än ens mest optimistiska anhängare kunde ha trott. För många människor, ”rewilding” för att tänka på en lugn och passiv process, som att kliva bort från en trädgård för att släppa in det naturliga ogräset igen. För restaureringsprogrammet Redonda har rewilding varit en mer komplicerad resa med helikoptrar, getter inslagna i plast, bergsklättrare beväpnade med råttgift och skyddsutrustning tillverkade av poolnudlar och yoga-byxor.
Långt borta? Inte så snabbt.
Under lång tid antogs Redonda vara bortom reparation, delvis på grund av omfattningen av skadorna från djuren, delvis på grund av öns otillgänglighet och delvis på grund av att själva idén om bevarande tog tid att fånga in i området.
”I stort sett ses bevarande i Antigua som en elitistisk sak”, säger Natalya Lawrence, samordnare för den ideella miljömedvetenheten Group, som övervakar Redonda restaureringsprojekt. ”Om du har pengar kan du vara bekymrad med träd och ödlor. Men om du behöver en dollar idag för att föda dina barn idag, har du inte riktigt tid att se de långsiktiga effekterna.”
EAG startades i slutet av 1980-talet och har sedan dess vuxit till att omfatta många restaureringsprojekt i och runt Antigua. De senaste decennierna har de lyckats utrota råttor från mer än ett dussin öar i området. Redonda, som vävar vid sydvästra horisonten, var dock alltid organisationens drömprojekt. Och slutligen, 2016, efter flera omgångar med samråd med berörda parter och genomförbarhetsstudier, satte en grupp frivilliga läger på öns huvudplatå och började arbeta.
Getter på Redonda innan de flygades till Antigua.
Getter på Redonda innan de flygades till Antigua.
FOTOGRAFI AV JEREMY HOLDEN, FAUNA & FLORA INTERNATIONAL
Det första steget var att flytta Redondas besättning med cirka 60 vilda getter. Frivilliga gick in med en plan, men efter två månader hade de bara lyckats fånga ett enda djur.
”Dessa getter var så smarta”, minns Shanna Challenger, samordnare för Redonda Restoration Programme, med ett skratt. ”De skulle titta på våra snaror och hoppa över dem.”
Läten av mat och sötvatten hade ingen effekt heller. Till slut lyckades en större grupp arbetare runda upp getterna för hand och transportera dem från ön via helikopter. För att hålla dem lugna placerades varje get upp till nacken i en plastpåse, var ögonbindel med en huvagjord av gamla yoga byxor, och hade sina horn skyddade med skum pool nudlar för 20-minuters flygning tillbaka till Antigua.
Samtidigt fick den större gruppen (som omfattade representanter från flera organisationer, bland annat Fauna och Flora International och Wildlife Management International) också i uppdrag att utrota de cirka 6 000 svarta råttor som hade angripit varje hörn av ön. Dessa råttor var stora och de var glupska: När arbetarna återvände för att kontrollera sina förgiftade fällor hade andra råttor redan börjat äta sina döda bröder. Och eftersom så mycket av Redonda är praktiskt taget otillgängligt för människor, anställde EAG också klättrare från British Mountaineering Council för att skala klipporna och plantera gift i öns svåraste att nå skrymslen och vrår.
När getterna och råttorna officiellt hade försvunnit beslutade miljöriktlinjerna att vänta för att se vilken typ av återväxt som skulle hända naturligt innan de vidtar ytterligare åtgärder. Som det visade sig, behövde de inte göra mycket av någonting. Inom ett år hade landfågelpopulationerna ökat tiofaldigt. Sällsynta endemiska arter som jorddraken och trädödlan har också sett deras populationer spika. Även öns färg har förändrats, från brunt till grönt, eftersom de inhemska gräset och träden har återvänt snabbare än väntat. En studie från 2012 räknade 17 olika typer av vegetation som växer på Redonda; den senaste räkningen, från 2019, visade 88.
En utveckling i färg: Redonda 2016 och 2019.
En utveckling i färg: Redonda 2016 och 2019.
FOTOGRAFI AV EAG ANTIGUA
Planer för framtiden
Som med många bevarandeprojekt finns det inget sådant som ett hårt och snabbt slutdatum. Medan mänskliga besökare till Redonda fortfarande är få och långt mellan, fortsätter EAG att övervaka ön för att se till att återväxt fortsätter i snabb takt, och att råttor eller andra invasiva arter inte plötsligt dyker upp igen. En plan för att förvandla Redonda och dess omgivande vatten till ett permanent naturreservat ligger under tiden inför Antiguas regering.
Hur som helst, för EAG, är Redonda redan en kapsten i årtionden av rewilding arbete. Öns återväxt visar inte bara att bevarandet är effektivt, utan också att även de mest till synes karga platserna kan räddas. ”Med lite hjälp”, säger Challenger, ”naturen kan återhämta sig.”
Lawrence säger att hon hoppas att människor runt om i världen kommer att beundra Redonda, men också förstå och fira allt det dolda arbete som går in i ett rewilding projekt av denna skala. Det är lätt, säger hon, för folk att förundras över hur vacker en ö är. ”Men de vet inte det arbete som går till att hålla det så.”
